saknad.
Jag vet att någonstans i himlen ovanför mig så finns du
Jag vet att jag står ostadigt kvar på jorden, lämnad
Jag vet att för att jag ska klara av det här
så måste jag vara hel, men är trasig utan dig.
Jag vet inte vart du är. himlen är för stor
Varför skulle detta hända, varför kunde detta ske
Förvirringen blåser mig omkull
Jag orkar inte resa mig upp längre, jag ger upp
Jag faller.
Jag försöker, jag försöker vara stark men
det är inte lätt. Det är inte lätt när jag inte har en
trygghet eller lycka, du tog den med dig när du gick.
Jag är vilsen. Jag liksom behöver dig
Vart är du... skulle göra allt för att bara för en
stund finna mig i din närhet. höra din röst
men jag kommer alltid leva med det vetandet att du gjorde mig lycklig,
att jag fick träffa dig, dela massvis med underbara minnen med dig,
och det är det som gör att jag tar mig igenom dagen.
jag gör det för dig.
Ida, du är så fruktansvärt duktig på skriva.
jag älskar det du skriver, och lider med dig så jävla mycket! Din mormor, som gav upp. Hon vart sjuk, och de är de många som blir vid åldern hon hade. Hon finns kvar, och hon ser vad du gör hela hela tiden. Jag vet att hon gör de. Och hon ser även hur duktig hennes barnbarn är, och vad vacker och omtänksam du är. Så ge aldrig upp hoppet!
Du är jätte stark, att du orkar. Jag har själv inte varit med om samma händelse, (inte någon som står mig så himla nära, med tanke på hur mycket ni umgicks och vad ni gjorde tillsammans). Och dagen det kommer hända för mig, det förblir min största mardröm. Och jag förstår dig, hur du känner och att de känns jättejätte tungt för dig.. Men du är duktig på se saker och ting positivt, och du är helt fantastisk.
Jag älskar dig Ida Lindfors. Föralltid du och jag! <3
Det lovar jag dig.
