idajohannalindfors

Jag vet att någonstans i himlen ovanför mig så finns du.
Jag vet att jag står ostadigt kvar på jorden, lämnad.
Jag vet att för att jag ska ska klara av det här.
så måste jag vara hel, men är trasig utan dig.

jag vet inte vart du är. himlen är för stor.
Varför skulle detta hända, varför kunde detta ske.
Förvirringen blåser mig omkull.
Jag orkar inte resa mig upp längre, jag ger upp,
Jag faller.

jag försöker, jag försöker vara stark men

det är inte lätt. Det är inte lätt när jag inte har en
trygghet eller lycka, du tog den med dig när du gick.

jag är vilsen. Jag liksom behöver dig.
Vart är du... skulle göra allt för att bara för en
stund finna mig i din närhet. höra din röst.